'

Känner att jag sakta men säkert börjar glida ifrån er.

"Love is like landing a space ship."

John Mayer

Halvligger på min toksköna säng och känner hur mörkret sakta smyger sig på. Imorgon är en stor dag. Min dag. Jag förväntar mig inget annat än en lugn och skön tillställning.

Önskar att du var här.

Det bubblar inom mig. Små energibollar flyter mot ytan och det kliar i mitt skinn. Jag vill befria mig från känslan, släppa alla måsten och bara leva fritt.

"I, I won't ever be your cornerstone
I, I don't wanna be holding on
I, I won't ever be your cornerstone
I, Want your love, can you feel it?"

Caleb Followill, 2010

Det kanske blev som du sa. Endast fotboll och sömn. Men vad gör det egentligen? Vad gör det när vi har en helt evighet framför oss.

Katten löper och går runt och jamar som en riktig idiot i hela huset!?

Enormt irri är det i alla fall!

Sitter i sängen och lutar mig mot väggen. Huvudvärken smyger sig långsamt på och min kropp skulle nog helst bara vilja lägga sig ner och sova ett antal timmar. Bara få bort tröttheten ur mina urvattnade ögon och få ny enegri till en lång skoldag. Jag tror att jag är trött från allt vi gjorde i helgen. Eller jag vet att det är därför. Resturangbesöket och att vara vaken ända in på småtimmarna tar hårt på kroppen. Alla hyss vi gör blir man inte direkt piggare av. Men vad gör det, när allting som händer är underbart?

Det är värt. Så otroligt jävla värt.

Det är de små sakerna som betyder.

Övningskörde för första gången idag.
Regnet öste ner när jag rattade mig fram på gamla e4:an hem till Knivsta och sedan till Thun's och tillbaka. Vilken sjuk känsla! Nu är det jag, JAG, som sitter bakom ratten och försöker styra det silvriga fordonet henom snäva kurvor och kluriga korsningar. Mäktigt på något märkligt sätt. Imorgon blir det mörkerkörning!

Tills dess. CHILLA STADIGT.

Idag har jag nio månader med världens bästa. Irrelevant för de flesta. Men för mig är det guld värt. För mig är du allt.

På begäran av okänd person ska jag börja skriva mer vardags inlägg. Ska inte göra dig besviken.

Så vad händer i min spruckna vardag? Just nu inte så mycket. Skolan är så lugn den bara kan bli, är förvånad över hur enkelt vi har det i tvåan. Andra året borde ju automatiskt innebära mer utmaning än det första? Förstår inte riktigt det där.

Försöker även sakta men säkert sparka igång min fotoblogg. Kika gärna in där när jag sakta men säkert börjar pumpa sönder blogg.se:s servrar med bilder på saker och ting som förhoppningsvis fyller någon sorts funktion.

Mer inlägg ska det bli i alla fall.
Tills dess, kila stadigt.

Det är tugnt ibland. Fruktansvärt tugnt.

Det finns stunder när allting flyter på. Det mesta fungerar i livet, allting klickar på ett mystiskt sätt. Jag börjar närma mig en sådant stadie. Det är skönt. Otroligt skönt.