'

Det är inte många som läser det här. Det är inte många som bryr sig överhuvudtaget. Det är inte det jag är ute efter heller. Jag är bara ute efter att man ska förstå. Förstå vad jag menar och förstå det jag säger. Inte hitta fel utan att se det som är viktigt, det som betyder något. När du har gjort det, då har du vunnit en del i mitt liv och en del av det jag delar.

Det som sägs idag behöver inte ske imorgon. Det som händer imorgon har aldrig varit planerat. Den tid vi har med varandra. Den tiden är den allra bästa. Det liv som passerar. Det passerar vi tillsammans, hand i hand, mot den mörka solnedgången.  

Ibland är allting lite svårare. Det mesta man säger blir fel. Tankarna är svartare och humöret reser över bergstoppar och oceaner. Det som räddar en från den mörka avgrunden är minnen. Minnen från den tid som passerat och som binder oss samman i ett internt kretslopp och lyfter oss uppåt mot den molnspruckna himlen. Det är vi som gör det förflutna. Det är vi som skapar våran samtid.   

Musklerna i kroppen värker. Det gör ont och varje minut passerar långsamt förbi. Reklamer för kakor och rakblad rullar förbi på tvn. Livet känns trots allt bra. Flickan gör mig stolt och jag blir alldeles varm inombords när jag ser henne leva ut sitt liv. Att vara en del av det är det bästa som har hänt mig. Det är det verkligen. Att hålla ihop är inte svårt, att vara ifrån varandra är så mycket jobbigare.

Det känns som att det enda jag behöver just nu är din närhet, din ömma hud och dina mjuka läppar.

Allting löser sig bara vi tror på varandra.

Om du var ledsen skulle jag ge dig min sista muffins. Om du var förkrossad skulle jag samla ihop mina finaste minnen och dela med mig av dem. Om du var helt förstörd skulle jag kyssa dig försiktigt en gång varannan minut i hopp om en förändring. Om personen i fråga var du så skulle jag göra allting, allting för att du skulle må bra igen. Kom ihåg det.

Det är en vacker värld här utanför. Så stor och stolt och grön. Ljudet består av höga ekon från djurens tysta lekar och mullrande byar från vindens vilda spel. Doften är svag än, nästan förtrollande. Allting har en mening här. Allting får ett liv. Så även vi. Det finns så mycket jag vill säga, men så lite jag kan få gjort. Jag vill bara att du förstå mig och alltid finnas till.

Har bestämt mig för att inte lägga någon extra vikt på mina nedtyngda axlar under sommaren. Jag ska ta allt som det kommer och bara leva livet. 

Imorgon ska Katedralbarnen få vandra hem till sin prepskola med svansarna mellan benen och tårsprängda ögon. Skrapan ska segra.