'

Övningskörde för första gången idag.
Regnet öste ner när jag rattade mig fram på gamla e4:an hem till Knivsta och sedan till Thun's och tillbaka. Vilken sjuk känsla! Nu är det jag, JAG, som sitter bakom ratten och försöker styra det silvriga fordonet henom snäva kurvor och kluriga korsningar. Mäktigt på något märkligt sätt. Imorgon blir det mörkerkörning!

Tills dess. CHILLA STADIGT.

Idag har jag nio månader med världens bästa. Irrelevant för de flesta. Men för mig är det guld värt. För mig är du allt.

På begäran av okänd person ska jag börja skriva mer vardags inlägg. Ska inte göra dig besviken.

Så vad händer i min spruckna vardag? Just nu inte så mycket. Skolan är så lugn den bara kan bli, är förvånad över hur enkelt vi har det i tvåan. Andra året borde ju automatiskt innebära mer utmaning än det första? Förstår inte riktigt det där.

Försöker även sakta men säkert sparka igång min fotoblogg. Kika gärna in där när jag sakta men säkert börjar pumpa sönder blogg.se:s servrar med bilder på saker och ting som förhoppningsvis fyller någon sorts funktion.

Mer inlägg ska det bli i alla fall.
Tills dess, kila stadigt.

Det är tugnt ibland. Fruktansvärt tugnt.

Det finns stunder när allting flyter på. Det mesta fungerar i livet, allting klickar på ett mystiskt sätt. Jag börjar närma mig en sådant stadie. Det är skönt. Otroligt skönt.

Sovmorgon är bäst. Men du är så mycket bättre. Ledig på fredag innebär en tidigare läggning av min resa tillbaka till Västerås. Har saknat dig, älskade du!

Börjar få ordning på allt igen, för hundrasjuttiofjärde gången känns det som. Men det är så otroligt skönt! Träningen och älsklingen hjälper mig genom det mesta, för att inte säga allt. Tack!

Nu är det dags, nu kör vi igen!

Funderar på att dra igång en fotoblogg där alla mina bilder, stora som små, kan läggas upp. KOMMENTERA GÄRNA ANGÅENDE DETTA.

För att verkligen uppskatta dig maximalt behöver vi båda tid för oss själva. Tid att tänka igenom hur vi verkligen har det. Det är viktigt och helt nödvändigt även fast det är så otroligt svårt att säga farväl varenda veckoslut. Jag har börjat inse det nu. Jag har också insett att vi, vi är början på något stort. Något stort och alldeles underbart.

Jag känner hur all teknologi kväver mig långsamt. Kanske dags att stänga av mobilen, logga ut från msn, kryssa facebook rutan, inte använda xboxet, kolla sparsamt på tv och undvika youtube?

Mitt medvetande skulle må mycket bättre.

Jag börjar sakta men säkert inse att mitt liv är ganska händelsefattigt. I alla fall för tomt för att fylla blogginlägg dag ut och dag in.  

Ledig idag. På en Onsdag. Fantiskt. Har en ny design på gång, mer avslöjar jag inte. Geografin avklarad svenskan lika så. Snart kör vi igen. Snart smäller det.

Känner att det är dags att jag börjar ta mitt ansvar för den här bloggen. Ny design perhaps och dags för bilder, eller? Livet flyter i alla fall på som vanligt. Skolan är så lugn den kan bli och hockeyn drar igång på Onsdag. Då jag dessutom är ledig! Jackpot.

Måste samla krafter för en ny skolvecka. En skola som jag faktiskt trivs i just nu. Bra klass, bra schema. Helgen har spenderats med älsklingen, det var fint.

Helgen var fantastisk. Skolan går bra. Livet ser ljust ut. Nu gör vi det ännu bättre.

Det bubblar i blodet på mig av lycka. Tror att mitt andra år kan bli riktigt bra. Jag slipper språket. Det som drog ner mig i avgrunden. För övrigt så har jag bra schema och bra människor runt mig. Hoppas nu på bra lärare bara. Jag saknar dock dig, men det gör jag jämnt.

Det finns många speciella människor i min närhet. Men ingen är så speciell som du.

Snart väntar en kortare tid på västligare fronter. Göteborg väntar och en kent konsert ska bockas av. Mina förhoppningar är stora, riktigt stora.

Det spelar inte längre någon roll hur länge vi är borta från varandra. Jag saknar dig redan innan du ens har åkt.