'

2 dygn.

48 timmar.

Rent teoretisk är det en evighet. Rent verkligt är det ett ögonblick.

Lite tankar om snö.

Antingen ska det inte finnas någon snö. Det ska vara 30 grader varmt och man ska behöva gå in i huset för att kyla ner sig. Man ska sitta vid Särsta med sina bästa vänner och man ska spela musik på högsta volym. I luften ska det vara småkryp som kraschar in i ens ögon när man cyklar och det ska klia på ryggen av svett och gräs. Solen ska vara uppe länge och den ska knappt orka vila sig bakom horisonten. Man ska samlas på filmkvällar hos kompisar efter långa dagar vid stranden. Man ska cykla till Pilsbo bara för att cykla hem igen. Man ska träffa människor som man kommer ihåg för evigt. Man ska samla minnen för resten av livet.

Eller.

Så ska det vara mega massor med snö. Som nu. Som idag. Då ska man klä på sig kläder så man blir som en stridstank och gå ut, ta med sig en hund som skäller och en kamera utan batteri. Man ska höra snön knastra under fötterna. Man ska känna hur det sticker i näsan av kylan och försöka dra djupa andetag av frisk luft, som ändå bara slutar med en illalåtande hosta. Man ska vara med den man älskar mest. Man ska sitta lutad mot en sten med solen i ansiktet, en sol som man får ta tillvara på eftersom den inte vill titta fram lika mycket som på sommaren. Man ska hålla varandra i handen och hyscha åt hunden. Man ska se på varandra för att inse att man faktiskt fryser. Man ska sakta ströva tillbaka, genom flera meter av snö som man ändå bara fastnar i. Benen ska vara lagom trötta och fingertopparna ska vara bortdomnade, kinderna lika så. Huset ska sedan visa sig som en skänk från ovan. Väl inne ska man ta av sig sin rustning för att sedan gå in och göra ostmackor och choklad som består till hälften av grädde.

En bild hade avslutat allting perfekt.

Men batteriet förstörde mina/era önskemål.

Men jag säger bara att jag älskar mitt liv just nu.

Jag säger att jag älskar dig.

Saw you standing over there.
With your long blonde floating hair.
Took a minute to get down the stairs.
Right next to the store.
Took a minute to realize.
How damn good she looked.
She looked at me with those pretty blue eyes.
I think I blushed.

It's okay, just tell me how much you love me.
And I will love you the same way.
It's okay, to feel a bit unaccomplished.
I will be there to support you.

Gave her a hug and a smiling face.
She said hello and I whispered the same.
Didn't want to find my way home.
I was in Västerås.

It's okay, just tell me how much you love me.
And I will love you the same way.
It's okay, to feel a bit unaccomplished.
I will be there to support you.

We started to settle down.
I thought of it all the time.
A kiss that sealed the deal.
It was you and me.
A kiss that sealed the deal.
It was you and me.


Bättre version spelas in senare.

How does it feel?
On the other side.
Hiding from all the troubles.
How did it feel?
To leave us out here.
And missing all these moments.

Moments we spent together, never fades away.
I'll remember you forever, all the time.

Do you remember the time?
When you recognized me.
You were so proud of me.
Now you are gone.
The house is empty.
But you will always fill my heart.

Moments we spent together, never fades away.
I'll remember you forever, all the time.
Moments we spent together, never fades away.
I'll remember you forever, all the time.
I'll remember you forever, all the time.


Jag ska spela in en bättre version senare.